Sandra

Skrev precis ett helt långt inlägg om tiden då jag var 18 och lill-lördag var en verklig lill-lördag och hur vi festade loss och kom bakfulla till skolan eftersom det var den ända dagen i veckan man fick gå ut som 18 åring. Jag avslutade även det inlägget med en poetiskt hyllning till mina vänner och familj och min tacksamhet för mitt liv. Dock så hände det något och allt försvann. I den stund, tog jag beslutet att strunta i att skriva om denna lill-lördag... irreterande men sant.

Kanske får komma en annan återblick av mitt liv på onsdagar som 18 åring en annan gång.

Nu ska jag ut med Zico. Later.

/ Kärlek